Högskoletiden var rätt speciell, och tyvärr över. Det jag minns mest är allt kaffedrickande, kårenbesök och små lägenheter man mer eller mindre var tvungna att sitta på varandra i. Det ska ju dessutom tydligen finnas någon form av statistik som visar på att den partner man träffar under högskoletiden är den man hänger kvar med resten av livet. Detta tordes stämma för både mig och L; i alla fall är förutsättningarna för att det ska bli så hyggligt goda. De flesta vänner man haft splittras efter att man tagit examen och personer man mer eller mindre träffat varje dag försvinner helt ur ens liv. Några få människor finns dock kvar och kommer nog göra så hela livet.
Vad som utmärker högskolan för mig är också all TID. Så mycket tid till att inte göra någonting. Många pratar om hur tufft det varit etc, men en så avslappnad period i livet kommer aldrig mer tillbaka. Det klart, om man inte får för sig att börja läsa igen...
Nästa ämne: vitt vs rött vs rosé - vilket är egentligen bäst?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar