Jag har alltid älskat båtar. Att vara ute med en båt är bland det mest lugna och avslappnade man kan göra. Sola och bada och bara vara. Tyvärr har jag varit något begränsad i min utövning av detta eftersom jag inte haft någon båt. Jag har då och då varit ute med vänners föräldrars båtar och paddlat kanot och rott eka lite då och då. Numera har min pappa en båt, men det blir inte av så där jätteofta att man går ut med den. Anledningen till detta är ju förståss att vi bor i Sverige. Detta regniga jäkla land. Varenda gång man ska ut så börjar det regna. Man vill ju ändå ha den där idyllen när man är ute. Lätta vindar och ett nästan spegelblankt hav. Båtliv vet jag inte så mycket om. Antar att båtliv är lite som att campa. Man åker runt mellan olika hamnar istället bara och bor lite mindre. Det positiva är ju att man slipper åka bil. Om man har riktig tur har man råd med en riktigt stor båt. Enda gången jag varit ombord på en sån där riktigt fin lyxjakt var i mellanstadiet när klassen fick följa med vår lärarvikarie(???) ut. Hur han hade råd med detta är en stooor gåta som jag aldrig kommer att få svar på. Antar att det var här min dröm om att bli lärare föddes för att sedan grusas 10 år senare av en två veckors praktik i en högstadieklass. Oj då här hoppas det mellan ämnena.
Nästa ämne: Konst och konstnärer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar