Jag har just sett "Sweeney Todd" så att skriva om frisörer just nu känns oerhört inspirerande. Jag går till frisören med blandade känslor. Håret är aldrig lika fint som efter en klippning/styling (de sprayar inte längre till en fluffig 80-talslugg vilket var ganska vanligt under 90-talet). När man är hos frisören måste man dock prata. Kallprata. Väder, utbildning, arbete, semester, resor. Ja, ni vet. I mindre städer en hel del skvaller också. Jag är i och för sig ganska duktig på att kallprata, men när man arbetat en hel dag så känns det mest jobbigt tröttsamt. Frisörbesöken brukar dessutom sluta i att jag blir påprackad något schampo eller någon stylingkräm. Frisören: "Vad använder du för produkter idag?" Jag: "Ööh, Head and Shoulders". Frisören: "Jaha, jag vet något som skulle passa mycket bättre för ditt fina tjocka hår!" Jaha. Sedan står man där ca. 300 kr ännu fattigare och en liten burk med kräm för mitt tjocka, trassliga, frissiga trollhår.
Nästa ämne: Biobesök
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar