Det här med att säga till servitören om att det är något fel på maten!

Tillbaka igen efter en vecka i Danmark, helt utan fel på maten och med en glupande aptit på fantastiska nya blogginlägg!

Att säga till att det är något fel på maten är någonting som upplevs iaf av mig som emot min natur. Det kan ha något att göra med att barnen i biafra inte fick någon mat när jag var liten (kanske inte nu heller??) och att man därför skulle vara tacksam och äta upp oavsett vad för äckligt som befann sig på ens tallrik. Det kan även bero på den svenska artigheten. Man vill inte störa i onödan´och inte heller stöta sig med servitören eller servitrisen (alla har vi väl sett den berömda spottloskan i hamburgaren på film). En annan sannolik orsak är att man inte giter säga till, man äter hellre en halvbränd kotlett än väntar på en ny. Ha! vem försöker jag lura nu då???
Den egentliga anledningen till att det tar emot är ju att det är pinsamt att säga till och att folk kanske stirrar på en. Vad är det egentligen för fel på en? Kanske man tuffar till sig med åldern o slutar bry sig om vad folk tycker... Kanske blir man vuxen när man fyller 40???

Nästa ämne: Tandläkarbesök