Ibland, eller ganska ofta, har man en lite romantiserad bild av picknicken. Att den ska vara sådär härligt avslappnad. Trots att man har stått hemma och gjort tio röror, fem sallader, glacerade kycklingvingar, färskpotatissallad och en liten jordgubbstårta. Och så vinet, perfekt kylt såklart. Alla är glada och sitter på en rutig filt med fluffiga kuddar runt omkring sig. Några kanske sparkar boll. Solen skiner och livet leker.
Och så den verkliga picknicken: ljummet tetravin, baguetter med skagenröra, kanske korv på en engångsgrill. Plastbestick. Om man har tur har någon letat fram en gammal dassig filt. I regel blåser och regnet hänger i luften - "det som var så fint i morse!". Ingen sparkar nån jävla boll. Men så härligt ändå!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar