Jag hoppas någon gång att jag kan uppskatta denna typ av filmer också. För hur mycket jag än förstår att de vill skildra småstadsångest och ensamhet, så är de bara... tråkiga...
Hur som helst, Ballerinakex! Ballerinakex i sig är ju goda, och sedan finns det inte så mycket mer att säga om den saken. Det är däremot hur man äter dem som utgör det riktigt spännande. Det finns tre typer (kanske fler?)
(Observera att jag i dessa fall utgår från den klassiska Ballerinan med choklad, inte något citrontjafs eller dylikt)
1. De som snurrar av ringen runt chokladen, äter denna, och sedan skrapar i sig chokladen med tänderna alternativt äter upp choklad och underliggande platta på en gång.
2. De som nafsar loss ringen runt chokladen och sedan fortsätter enligt ovan.
3. De som (gud förbjude!) äter upp allt på en gång. Rätt av bara.
De sistnämnda är vidriga, glupska människor som inte har förstått innebörden av att den som väntar på något gott... (ja, vad denna innebörd nu är)
Till sist ställer jag mig frågan vad grejen är med kladdkake-ballerinan? Doppa den i mjölk - varför? Låter mest dagissmörja.
Nästa ämne: Allmänbildning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar