Jag slängde mig över testet såklart och hamnade också vad jag tror är i mellanläget. Så här lyder domen:
"Någon stor barnvän är du inte, med barnfobi lider du inte av. Du kan föra dig i dagismiljöer utan panikattacker och du kan umgås relativt avslappnat med barn. Men det är skönt när de går hem."
Stämmer nog. Lite lagom stel och obekväm brukar jag bli, förutom med A. av någon anledning; han är rolig. Det är de där människorna som man inte känner så jätteväl vars barn som det blir lite besvärligt med. Ett litet "heeej, åh vad söt" och sedan en smekning över kinden eller foten. Sedan är det bra med det, jag vet inte vad jag ska göra mer. Och då har jag ändå blivit bättre! (har nog med den babylycka som sprider sig omkring en att göra...)
Nästa ämne: Ullared!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar