måndag 22 juni 2009

Poliser

Jag känner en polis. Han är trevlig tycker jag. I övrigt vet jag inte mycket. Den enda kontakten jag har haft med polisen är när jag begick det största brottet av dem alla: Skjutsning på cykel.

Det var en vanlig solig dag och jag var 14 år. Min kompis J som var delaktig i detta brott var 15.Vi var ute och cyklade, 2 på en cykel. När vi cyklar där i allsköns ro ser vi plötsligt en polisbil och hör en röst som ropar "Stanna". Vad gör vi då? Stannar vi? Neeeej det gör vi inte. Vi försöker fly in på en tvärgata. Polisen åker efter med tjutande sirener. Då stannar vi. Poliserna ber oss stiga in i polisbilen.
- Ni vet att ni kan få straff för försök till smitning va? frågar den ena polisen. Vi är nu nära att börja gråta.
Hur gamla är ni då frågar de. 15 säger min kompis. 15 säger jag, som inte riktigt tänker klart.
AHA! säger polisen. Ni vet väl om att ni är straffmyndiga då?
Jag är bara 14 piper jag då fram. Märkligt nog så trodde de på oss och vi fick 400 kronor i böter som vi systerligt delade på.
Både jag o J är fortfarande rädda för poliser.

Nästa ämne: Varför ställer man besticken med "huvudet" upp i diskmaskinen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar